Flyttkort VII - Livet på våning 14

Helgen är här och det innebär inflyttning för uOttawas studenter. Vi utbytesstudenter sitter och chillar i soffan och ser studenter, föräldrar och syskon slita med all packning. Tro mig pappa, att flytta mina saker mellan olika platser är ingenting jämfört med detta. En blandning av artonåriga tjejers överfyllda garderober som packats ner i väskor och vagnar med mat och hygienprodukter som troligtvis kommer räcka hela året. 

Mitt rum är litet, men jag är ju ganska liten själv så det fungerar. Värmen på rummen är minst sagt otrevlig och trafiken extremt högljudd, men det stora problemet är sängen som är liite för hög för att jag på ett smidigt sätt ska kunna hoppa i och ur den. Överväger att inhandla en liten pall. 

Vi är tre utbytesstudenter på vår våning. En tysk, en fransk och jag. Från och med nu är vi tjugo tjejer som ska dela på fyra duschar och fyra toaletter. Som pricken över i är vi hela fyrtio personer som ska dela köket på våning över. Halleluja moment. 

 Min biljett till boendet. Vill ni ha adressen är det bara att maila. 

 Mitt rum mitt i inflyttningskaoset. 

I Ottawa är det minsann ingen som kan kika in genom mitt fönster.

Flyttkort VI

Ett helvarv i klocktornet i House of Parliament

Utförligare blogginlägg kommer när tiden och orken räcker till. 

Flyttkort V

Det är sent, jag är trött och skolan börjar imorgon så jag ska fatta mig kort. Ännu en svettig dag på Ottawas gator. Börjar fundera över hur alla andra i den här staden kan se så oberörda ut av värmen medan vi själva svettas som aldrig förr. Ni där hemma i Sverige, tänk er detta: har suttit ute i t-shirt och shorts till midnatt utan att frysa! När gjorde vi det senast i Sverige? Har även "flyttat in" i min studentkorridor. "Flyttat in" eftersom jag mer eller mindre bara ställt in väskan på rummet, skapat lite oordning och lagt mig själv i sängen. Rummet är större än min cell och har en heltäckande dörr men mer om detta en annan gång. God Natt.

Svenska grabbar

 House of parliament

I Ottawa bygger man husen på höjden

Ny kompis. Tror han heter Otta wa?

Flyttkort IV

Sömn gör susen, chocken från upptäckten av gårdagens boende har lagt sig och nu ligger jag halvt inrullad i ett lakan i min cell igen. Har inte riktigt upplevt det mysiga i att ha sängen som både garderob och skrivbord så är glad att detta är andra och sista natten på fängelset. Imorgon får jag flytta in på mitt studentboende. Efter denna hostelupplevelse kan man väl knappast få det sämre. Till min stora glädje har jag inte spenderat många minuter i cellen.  Har haft en bra men svettig och klibbig dag på Ottawas gator tillsammans med fem andra utbytesstudenter. Börjar livet som utbytesstudent försiktigt och tillägger att dessa fem bytisar också är svenskar från Lunds Universitet. Skönt att slippa eventuella kulturkrockar såhär i början.

Nu applåderas det utanför fönstret. Hade detta varit ett normalt rum hade jag kunnat kika ut genom gallret och sett vad som var värt detta jubel. Fast nej, ett normalt rum har inte galler för fönstren och mitt rum har inte ens ett fönster. Däremot har jag en gallerdörr så jag kan höra vad som händer här. Ja, jag hör faktiskt allt, musik, trafik, folk som kissar, folk som spelar mobilspel med ljudet på, folk som pratar med varandra, folk som pratar med sig själva osv. Slutsatsen av detta blir att har mitt studentboende en dörr utan hål och en area på mer än 90x250cm så får jag nog vara nöjd.

Flyttkort III - 22 timmar senare

Nu är det ganska så exakt 22 timmar sedan klockan ringde hemma i Värnamo och resan mot Kanada började. Flygresan har gått bra. Resväskan klarade inte resan lika bra. Den goda nyheten är att jag får en ny väska, den dåliga är att jag måste lämna resväskan på flygplatsen... Hann gå igenom ett antal avsnitt av New Girl och The Big Bang Theory på resan. Måste säga att Air Canadas utbud av filmer/serier överträffade mina förväntningar. Något som absolut inte överträffade mina förväntningar är mitt hostel där jag befinner mig nu. Jag skulle kunna försköna det hela och säga att allt är toppen men istället ska vara helt ärlig: kan knappast föreställa mig ett värre boende och mår illa av tanken på att jag ska bo här tre nätter. Detta tillsammans med extrem trötthet skapar ångest och gör mig lipfärdig. Än en gång är man ensammast i världen. Tack och lov vet jag sedan tidigare att kvällens tillstånd är tillfälligt och att lite sömn brukar göra susen. Bara tillgången till Wi-Fi gjorde kvällen betydligt lättare. Nu är det mer än 22 timmar sedan jag steg upp och tiden i Kanada har börjat.

Flyttkort II - Tre huvudstäder på ett dygn

Att packa EN resväska på 23 kilo för tre årstider framkallar bröstsmärtor, huvudvärk och en ny konstig känsla i magen. Jag känner mig lite vild så jag slutar packa om väskan vid 28 kilo. Får plocka fram kreditkortet och hoppas på att jag kan betala mig ur den här situationen. Fungerar inte detta får jag spärra upp ögonen sådär lagom mycket så man ser söt ut (för mycket och man ser bara galen ut) och sen blinka lite extra med ögonfransarna. Hjälper inte heller detta så ryker vinterkappan och jag måste köpa en ny iår igen, "jobbigt".

Flyttkort I - Just nu på Femman

Familjen har åkt. Lämnat mig ensam i huset med Jaxon.
Själv packar jag. Och viker. Fikar lite gör jag också.
Ser till så att Jaxon får kissa och hänger upp tvätten på tork i solen.

Man skulle kunna sammanfatta dagen med att jag packar, viker, hänger, slänger, packar, fikar, viker, tvättar, stryker, promenerar, packar, väger, slänger, viker, packar, städar, viker, packar.

Man blir trött av det här. Vad är klockan? 15.00! Inte konstigt jag är hungrig.
Knappt två dagar kvar i Sverige. Två dagar där jag packar, viker, hänger, slänger, packar, fikar, viker, tvättar, stryker, promenerar, packar, väger, slänger, viker, packar, städar, viker, packar.

Snart bara en dag kvar. En dag. Undra hur stor chansen är att Air Canada ökar den maximalt tillåtna vikten per väska under denna sista dag. En dag kvar. Sen blir det åka av.

Just nu på Femman: Mitt beteende tar på Jaxons krafter också.

Ett studentliv i Ottawa

I samma stund som jag insåg att jag hade den vardag jag längtat efter och nu trivdes så bra med ringde jag ner pappa till Lund och bad han hjälpa mig med flyttkartongerna. Jag tänkte; Lund, ska vi verkligen göra slut? Nu?

forts. här