Fick även en känsla igårkväll när jag såg den fantastiska filmen Forrest Gump, en väldigt fin berättelse om en utsatt pojkes uppväxt. Att få möjligheten att hjälpa barn som går igenom svårigheter, fysiska eller psykiska, det skulle vara guld värt. Det lilla jag idag gör genom att skänka pengar genom att vara medlem i BRIS hjälper. Men hoppas att jag i framtiden ska kunna fotrsätta hjälpa utsatta barn runt omkring. Allt för att de ska få den trygga uppväxt de behöver. Varje enskilt barn förtjänar uppskattning, kärlek och trygghet, varje dag.
Ung och outbildad som jag fortfarande är har jag hundratals möjligheter för hur mitt framtida yrkesval ska kunna hjälpa alla fina barn runt om i världen. Har inte en aning om vad valet till slut kommer hamna. Så länge det jag håller på med gör nytta kan jag varje dag känna att världen blivit lite bättre och att man har sig själv att delvis tacka för detta. Ett lyckligt barns ögon lyser. Minsta lilla "rätt" som görs bland flertal "fel" ska uppskattas och lyftas fram. Jag kan inte bevisa att det är sant men jag vågar tror att uppskattning är styrka för ett barn.
Oavsett fysiska hinder eller handikapp likt sjukdomar och funktionssvårigheter, eller psykiska påfrestningar i form av mobbing eller att få ett barn att känna sig "osynligt", alla utsatta barn behöver få vara uppskattade barn.
