Okej, ska jag börja oroa mig för vad andra tror om mig när följande inträffar:
Strax efter att föregående inlägg var publicerat begav jag mig ner i källaren för att avsluta dagen så som alla andra dagar. Toaletten, bortsta tänderna, tvätta av dagens smink och kemikalier osv. Till min stora förskräckelse inser jag när jag entrar badrummet att inte bara toalocket, utan även ringen är uppfälld. Whata heck? Jag lät min bror ta över mitt rum, men badrummet också? I min stora förtvivlan börjar jag skölja bort tårarna genom att dränka ansiktet i vatten. Okej, jag grät inte, liar liar. Men, åter till varför jag borde börja oroa mig. Mitt i detta skölja ansiktet moment hör jag att min bror närmar sig, klockan är cirka 00.30 och jag tänker, Åhh, nu kommer han här igen och ska fälla upp toalocket OCH ringen. Men icke. Han ställer sig i dörröppningen, tittar på mig, jag ser att han tänker ett stund. Sen dyker den där "jag-har-en-idé-minen" upp som om något precis klarnat i hans lilla huvud och han säger, "Jaha, du kom hem nu, jag trodde du gick i sömnen igen..."
Han vänder och går tillbaka til mitt rum, nej s i t t rum.
Jag doppar huvudet i handfatet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar