är min.
Mamma: Lovisa, nu får du faktiskt plocka upp topsen ur toastolen!
Jag: MEN MAMMA! Det är inte jag som slängt dem där. Helt säker. Jag till och med tänkte extra på att INTE slänga dem i toastolen den här gången!
Mamma: Ja, men det är inte jag som har slängt dem där iallafall det är jag helt säker på.
Ger mig. Lyfter toalocket. Inser.
Jag: Det är någon som rengjort öronen och det är INTE jag, så det är INTE mina tops!!!
Tittar på hunden. Han har nytvättade öron.
Jag: Jaxoooon?
Mamma: Nej, jag slängde hans tops i papperskorgen. Då är det väl Andreas då som har varit på toan här uppe och gjort det.
Jag: Aaaaaandreeeeeaaaas?
Andreas: Ja? Vad är det?
Jag: Har du rengjort öronen idag!?
Andreas: Nej, men en kompis gjorde det när han var här.
Djup suck av lättnad. Glädjetjut. Till och med gjorde en liten sång. SEGER.
Mamma: Men Lovisa, TA UPP topsen nu då!
Ändå skönt att vi gick till botten med det här.