fredag 4 februari 2011

Ja, jag lever...

...men det ar knappt. Eftersom lararen till gardagens forelasning valde att inte dyka upp, blev avfarden mot Landvetter nagot tidigare an planerat. Men, alltid bra att vara i god tid tankte jag. Dock insag jag att det finns en grans for god tid, fyra och en halv timmar var pa gransen. Tiden rullade pa, jag rullade pa flyget, och landade fint i England. Hann med en tidigare buss an planerat och tack vare det hann jag med en hamburgare i Reading i vantan pa taget. Hoppa pa taget i ett nagot franvarande tillstand, klockan var nu tjugo i nio lokal tid. Klockan tio moter jag upp Jenny och mots av ''Vill du ga ut ikvall?'', klart jag ville. Moter upp Jennys kompis som jag valt att kalla Sean banan, tar oss till klubben, jag har glomt legitimation, tar oss hem, hamtar legget, sen tillbaka. Efter cirka 22 timmar i vaket tillstand somnar jag gott.
Idag var det bara till att upp och hoppa, Bath stod pa schemat. Forst lite jobb for Jenny och ''den andra'' Lovisa. Sen tog vi oss runt i Bath nagra timmar. Starbucks, check.
Nu sitter jag har, tillbaka i Bristol igen. Jenny powernapar, vilket jag starkt funderar pa att haka pa. Lovisa star i koket och lagar mat. Utsvulten och trott, ikvall tror jag minsann det ryktades om rugby pa nagon pub i staden. Imon ska vi ta sovmorgon...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar