...igen...ungefär samtidigt som jag hängde fram skinnjackan, putsade mina converse och sa till min cykel; Nu är det över. Växlarna har tinat upp så vi slipper trampa ihjäl oss på högsta växel i uppförsbackarna. Din sadel är åter mjuk och fri från frost vilket min rumpa uppskattar. Och du, vet du vad det bästa är? Nu kan vi sova lite längre för vi kan cykla hur fort vi vill i kurvorna utan att sätta livet till..