Det är inte alla som lyckas lika bra som andra här i livet, men så fort någon lyckas riktigt bra får den aldrig vara helt ifred. Mer eller mindre självvalt, men det måste väl finnas en gräns på hur mycket man får lägga sig i en annan persons liv? Visst, kritik är en viktig del när det gäller framgång och personlig utveckling. Det är viktigt att göra sin röst hörd. Men som sagt, finns det ingen gräns för på vilken nivå kritiken ska ligga och framförallt inom vilka ramar? Framgångsrika eller inte, de är fortfarande människor med en egen personlighet och känslor precis som vem som helst. Varför skulle det vara mer rätt att kränka och kommentera någons utseende bara för att den är känd?
Det finns en tjej, eller kvinna, en framgångsrik sådan, som kammade hem hela 1300 kommentarer på ett av sina blogginlägg. Det var inte för att hon än en gång startat ett nytt företag eller för att hon gett ut ännu en bok. Nej, hon publicerade bikinibilder på sig själv från sin semesterresa, vilket resulterade i över tusen kommentarer. Vem, eller snarare vilka, lägger ner tid på att sammanlagt publicera 1300 kommentarer gällande en annan människas kropp? Hon var ful, vacker, tjock, fin, äcklig, snygg. En bra kvinnlig förebild eller hade en ohälsosam kropp. För mig spelar det ingen roll ifall de som uttryckte sig hissade eller dissade det de såg. Det är det faktum att det var just detta inlägg som väckte så mycket intresse. Noll kommentarer hade enligt mig tytt på acceptans på samma sätt som vi accepterar grannen i bikini på stranden. Vi är inte mer än människor, vi tycker till, men inte vänder vi oss om och slänger elaka kommentarer till soldyrkaren bredvid oss. Att förolämpa en männsika blir inte mer rätt för att personen har ett känt ansikte eller för att det sker under anonyma förhållanden via internet. Det finns mycket annat, i min mening viktigare, att kommentera och lägga sin energi på.
Min reaktion till detta är troligtvis mer tidskrävande än alla dessa kommentatorers sammanlagda ödslade tid. Men, det jag reagerar mest på är responsen, inte bilderna. Det faktum att jag mer eller mindre tillägnat denna kvinnas kropp ett helt inlägg beror helt och hållet på att jag blev irriterad när jag såg vilken uppmärksamhet bilderna hade fått jämfört med mycket annat som finns att läsa och dela sin åsikt om. Skärpning. Fundera ett tag över vad du själv vinner på det hela. Tyck till om du vill, men ibland gör du bäst i att göra det tyst i en kort sekund för att sedan gå vidare med ditt eget liv.
Till sist, Isabella Löwengrip själv delade några bra valda ord angående den respons hon fått:
"Vilken respons förra inlägget fick, det är så märkligt hur en kropp får folk att reagera.. smal, tjock, ful fin. Alla vill tycka och placera in i ett fack. ... På den här båten finns 65 olika nationaliteter, människor från hela jordklotet och helt olika kroppstyper. Det finns ingen norm, inget som anses vara normalt, för vi alla två tusen passagerare ser så olika ut! Vi är ändå nio miljoner människor i Sverige, vilket är fler än på den här båten.. Men ändå ska vi alla sträva efter samma ideal och passa in! Det är galet! Vi får sluta med det."