För ett år sedan var det time to say goodbye och förtvivlan var ett faktum, håret var blekare och kroppen aningen tyngre efter att spenderat hela hösten i Cambridge tillsammans. Denna dag ett år senare har längtan efter jul med familjen tagit över hela hjärnverksamheten och jag längtar tills det är dags för årets time to say goodbye. Denna gång utan förtvivlan, med mörkare hår och utan några bonuskilon. Känns ganska bra det också. Kanske för att jag denna gång vet med säkerhet att den 5:e Januari sitter jag och mina Lundatjejerna på Sol och tentapluggar igen. Bortsett från ångesten, stressen och skrivkrampen så är det riktigt trevligt och inte fullt så skrämmande att veta att våra långa dagar på Sol är närmare än vi tror. Fast först ska vi, som C.M sa: "Fira en internationell och finansiell jul". Men allra först ska jag leta fram mitt rum i denna röra. Det är förvånansvärt lätt att för en pedant människa som jag själv att stöka ner 12 kvadratmeter så mycket på en vecka. Plus att jag är blir lite orolig, av allt sökande, skramlade och allt som lastas på släpvagnen utanför att döma, att när jag öppnar dörren till köket kommer det inte längre vara något hus kvar på den sidan utan en dörr ut i tomma intet...
Kathrin och jag