Givetvis är inte tentan förens klockan två i eftermiddag. Jag som är hyfsat morgonpigg och ogillar eftermiddagsföreläsningar är inte heller något större fan av eftermiddagstentor och fick därför en hel förmiddag att fördriva (nu har jag även kollat upp ordet "förrän"). Istället för att skumma igenom mina anteckningar en sista gång började jag torka golvet på toaletten (nu börjar vi närma oss förklaringen till rubriken). När jag skulle hälla ut skurvattnet kom jag på att det måste gå mycket smidigare och fortare om jag lyfter på brunnslocket i duschen och sen häller vattnet rätt ner så att det inte måste silas i alla hålen. En sak är säker, det brunnslocket har inte varit lyft på ett tag. Troligtvis inte sen toaletten började hyras ut till studenter. Min första tanke var att lägga på locket lika fort igen och blunda för skiten. Men, istället började jag skura skiten. Och nu, när illamåendet lagt sig en aning och den behagliga känslan av att jag vet att min duschbrunn är ren och eventuella hyresgäster i form av bakterier och andra små husdjur är bortspolade, så kan jag konstatera att någon borde sätta en varningslapp på brunnslocket. Två av mina favoritfingrar, "tummen-upp-fingret" och "I-want-you-fingret", har nämligen råkat ut för ett metal-cut (paper-cut fast på metall tänkte jag...).
Och här sitter en pigg och glad tjej som inte kan förstå varför någon skulle vilja läsa om skurade duschbrunnar, men som ändå envisas med att skriva om det...