Those days are gone

Jag saknar mitt ljushuvud lite. Faktiskt. I dubbel bemärkelse till och med. Men i nuläget syftade jag på det yttre ljusa huvudet. Men vad gör man när man sätter sig i stolen hos en helt ny frisör i en helt ny stad och man kan sammanfatta det hon sa med: Varken mörka eller ljusa slingor blir bra i ditt hår som det är nu. Du har väldigt matt hår med väldigt gula toner. Botten ser nästan lite grön ut. Denna färgen gör ditt ansikte rosa. Jag skulle hellre se att du tonade det, gärna mörkare. Lite crazy sådär. Och dessa längder här, vad hade du tänkt med dem? Växa ut eller klippa av? För just nu har de ju ingen speciellt snygg längd.
Jippi, mörkt hår, det har jag ju aldrig testat förr (bara de senaste hundra åren typ). Men ja, nu tog jag faktiskt mod till mig denna gång och påpekade att jag inte ville vara allt för crazy i färgerna och köra på en lite mer naturlig nyans (jag har blivit en sån fegis när det gäller frisyr och färg på sistone!!) och att jag faktiskt klippte mig för inte alls längesen och vill behålla min frisyr, eller jag kanske ska säga "frisyr"? Även om jag saknar min gamla hårfärg så är jag riieechligt glad över att frisören var så pass ärlig. Ärligt är härligt.

För övrigt har jag just levererat ett fjorton rader långt inlägg... om mitt hår? Där sjönk statusen på den här bloggen, och ännu mer på er som hade tid över till att läsa ett (numera) femton rader långt inlägg om någon annans hår. Har ni inget bättre för er? (16 rader. Punkt.)

Dessa ljusa dagar is no more...