Smyga, det är fina grejer de.

Hemkommen från dagens arbetsinsats och slår mig ner vid köksbordet. Äntligen hemma var exakt min tanke. Då kommer kära lilla mamma och tycker jag ska ta en promenad med hunden innan juntan. "JAG ORKAAAAAAAAAR INTE" skriker jag i min förtvivkan. Lögn. Jag svarar, "Men mamma jag hinner inte det" med en aningen irriterad men ändå lugn ton. Smyger mig ner i källaren och fixar till mig, tio minuter senare (ja, det tog bara tio minuter att få mig ombytt och något fräshare!) är jag färdig. Mina tankar snurrar, "shit, det är 30 minuter tills jag ska åka, jag hinner ut med hunden men jag viiiill inte."

Så nu har jag suttit i källaren och gömt mig i tjugo minuter, eller gömt mig, snarare hållt mig undan och verkat upptagen. Hoppas bara inte knapprandet på tangenterna har avslöjat mig. Djuret skälv ställde sig i trappen nyss och tittade på mig. Han anade mina tankar och insåg att jag inte följer med han ut ikväll. Han vände och gick upp. Smart jycke det dära.

Sådär, åtta minuter tills Paulina hämtar mig. Detta kallar jag Mission Completed. Ingen hinner promerar hunden på åtta minuter. Passa er innan ni kallar mig dum nästa gång!

Funderar på att göra åt det garnet jag har innan jag köper nytt nästa gång...Jag låter det stanna vid en tanke.