Nästa stopp: Juntan

A classic toa situation

Okej, ska jag börja oroa mig för vad andra tror om mig när följande inträffar:
Strax efter att föregående inlägg var publicerat begav jag mig ner i källaren för att avsluta dagen så som alla andra dagar. Toaletten, bortsta tänderna, tvätta av dagens smink och kemikalier osv. Till min stora förskräckelse inser jag när jag entrar badrummet att inte bara toalocket, utan även ringen är uppfälld. Whata heck? Jag lät min bror ta över mitt rum, men badrummet också? I min stora förtvivlan börjar jag skölja bort tårarna genom att dränka ansiktet i vatten. Okej, jag grät inte, liar liar. Men, åter till varför jag borde börja oroa mig. Mitt i detta skölja ansiktet moment hör jag att min bror närmar sig, klockan är cirka 00.30 och jag tänker, Åhh, nu kommer han här igen och ska fälla upp toalocket OCH ringen. Men icke. Han ställer sig i dörröppningen, tittar på mig, jag ser att han tänker ett stund. Sen dyker den där "jag-har-en-idé-minen" upp som om något precis klarnat i hans lilla huvud och han säger, "Jaha, du kom hem nu, jag trodde du gick i sömnen igen..."

Han vänder och går tillbaka til mitt rum, nej s i t t rum.
Jag doppar huvudet i handfatet igen.

Åh, efter en lång arbetsdag ville jag endast en sak. Sova. Sagt och gjort. Jag tog spikmattan med mig till sängen och sov en halvtimme. Spikmattan är min bästa vän när ryggen är lagom stel och musklerna värker. Sitter jag fel när jag arbetar kanske?
I alla fall, vaknade till framåt sju igen, tanken var att jag skulle springa en sväng men planerna ändrades. Skulle bli en promenad med mamma istället. Men nej, planerna ändrades igen. Elin ringde och tyckte jag skulle komma och käka glass med ett glatt gäng i hennes lägenhet. Så en snabb uppfriskande promenad sen var jag på språng igen. Ah, jag gillar att ha saker att göra, tiden rullar på så fort då.
Hemma nu igen och magen kurrar. Igen. Idag är det fel på Mallan och mig, as always. Våra magar skriker efter mat hela tiden. Aningen jobbigt om man frågar oss. Men men, kanske dags att dra sig tillbaka då? Imorgon står en morgonpromenad med Mathilda först på schemat, fiin start. Sen blir de till att uträtta ärenden, jobba och avsluta dagen på bästa sätt med juntan!

Men nu, slut.
PUSS

Gynning kan konst

Ah, jag gillar Gynnings konstverk, riktigt nice.

Härlig känsla !

Alltid denna härliga känsla i kroppen när man klarat något. Jag känner mig stark, jag ÄR stark. Jag fullkomligt älskar att träna även om kroppen vissa dagar skriker "lååt mig slippa" och jag tänker "jag ska aldrig mer röra på mig". Låt den dagen vara och skjut träning en dag, det skadar inte. Om jag ska kunna träna ska hjärnan och kroppen också vara med på det, det får inte bli ett "jag måste träna, åhh".

Vill tillägga att jag under morgonens första mil sa: "Jag ska aldrig mer göra detta."

Och efter den sjätte milen tänkte: "Nästa år kommer vi igen"

Jag och Amalia taggar nu för att göra tjejklassikern. Om 20 år då. När vi är klara med utbildningar och familjer och känner oss lagom tjocka och behöver en morot för att komma i form. HAHA.

PEACE

Vidöstern Runt 2010

13

Datumrubriken här ovan gör det hela ganska tydligt. Det är fredagen den trettonde som i vilken minut som helst har passerat och jag har klarat mig mycket fint. Något annorlunda fredag idag, har inte riktigt känt av den härliga fredagskänslan. Men, men, kan inte säga annan än att livet vore bra tråkigt om det hela tiden såg likadant ut.
Just nu sitter jag här rastlös och uttråkad, väntar på att något ska hända mig. Jag menar det är ju som sagt fredagen den trettonde. Dock borde min kropp vid det här laget skrika söööömn och mina ögonlock borde falla. Fast det är klart, jag har ju entrat någon slags "kvällspigghet", har en sömnig svacka runt elva men sen vänder det igen. Klockan är 00.00, vilken dag är det då? Ingetdatumsdag?
Helgen har bara börjat och jag kommer få ångra att jag önskade att något skulle hända när jag på söndag ligger utmattad i ett dike runt Vidöstern. Neej, så farligt kommer det inte att bli. 6 mil på cykel, puh, ingenting. Har ju faktiskt gjort det förr!

Ne nu, 00.02. YES, fredagen den trettonde is no more.
13 rätt, respekt.

Juntan Live !

Världens gladaste barn?

Åå min moor saa till mig, vaarför giifte du diig?!

Nej. Så sa hon inte. Men vad hon sa var att hon hade pratat

med min fina lilla moster i telefon idag som hade kikat

igenom gamla bilder på sina syskonbarn. Hon kunde bestämt

konstatera att jag var glad på precis alla kort.

Var jag världens gladaste barn kanske?

Ett skratt smittar, så kvällens skratt on me.

Vad.gör.jag.vaken?

Den sista personen som jag trodde skulle hålla sig "kvällspigg" efter en morgon som startade klockan 05.14, och rullade på med träning och jobb i nio timmar, var jag. Men se på mig, här sitter jag, klarvaken och tiden rinner iväg! Min sömn är viktig, men vad gör man? Kollade in Jennys bugg ikväll, men Mallan och Nilsson. Gööött. Sen har jag i mitt rastlösa men vakna tillstånd nynnat på melodin till "Ska vi plocka körsbär i min trädgård" helt utan att anledning.

Livet rullar vidare, nu ska jag läsa några rader, då somnar jag alltid!

Då var mitt bidrag till Vitryssland färdigt !

30 handväskor

Detta innebär att jag under min livstid skulle ha köpt igenomsnitt 1,5 väska per år. Men började tänka efter och insåg hur många mamma borde ha slängt tillbaka i tiden. Nåja, jag slängde en idag också. Jag brukar inte rada upp mina väskor på det här visat, men passade på då de ändå skulle packas ner i en flyttkartong. Just precis, flyttkartong. Jag ska lämna landet för tre månader och mitt rum, nej, föredetta rum, har invaderats av surrande datorer, tv-apparater och tv-spel. Min fotografier, änglar och receptböcker i bokhyllan är utbytta mot hela Harry Potter samlingen i bok- och filmform, även star wars filmerna och world of warcraft(?) böcker. På väggarna hänger inte längre jag och mina fina vänner utan familjen Simpsons. Jag behöver väl inte påpeka att dofterna redan har ändrats... Värst av allt, min garderob, min älskade garderob snyftar åt sitt näst intill tomma innehåll, där ligger några stackars t-shirts på en hylla och där hänger en och annan skjorta. Men i min brors garderob, nej min garderob, där svettas kläderna och försöker hitta luft...

Jag gick med på ett rumsbyte som inte spelar någon större roll för mig. Tänkte nog inte på att min, nej min gamla, garderob inte får plats i mitt nya rum.
Det suger, minst sagt.

W i n n e r b ä c k, vilken vinnare.

Måste säga att efter torsdagens konsert ute i Hok dansade jag lite smått på moln.
V i l k e n k o n s e r t. Jag måste erkänna att jag åkte dit som en person som lyssnat på Winnebäck någon gång då och då och aldrig riktigt varit tokig i hans musik. Mer gillat det jag hörde,och visst kan man en och annan låt. Såg konserten som en kul grej och att Melissa Horn var förband gjorde att det hela lockade ännu lite mer. Men nu, efteråt, behöver jag nämna vad som spelas varmt i lurarna nu? Vilken man den där mannen är.

Tack Lisa för trevligt sällskap, riktigt nice att vi fick ihop vår lovisa-har-tagit-körkort-vi-åker-på-konsert grej till slut. Bara sådär cirka 1,5 år senare.

Örebro hade en del att bjuda på...

Världens bästa Lena Maria Claesson drog med mig till Örebro över helgen. Bra gjort av henne det vill jag lova. Tror minsann den bruden kommer stormtrivas i Örebrostaden, OM, hon lär sig hitta i den vill säga. Måste passa på att skryta lite och säga att jag var den av oss två som såg till att vi hittade hem till lägenheten igen. Vågar jag verkligen lämna henne själv i den staden?
Tack för helgen Lena, var fint att få uppleva Örebro, din kaffepremiär, döva servitriser, medelålders människor och trafikljus med dig!

YES, det är grönt!

Känns som jag gjort en mössa för mycket, nytt projekt?